Dags för UEFA att hejda kostnadsexplosionen?

Så blev det ingen EM-ansökan för Norge och Sverige. Som jag skrivit tidigare så är det många ekonomiska osäkerhetsfaktorer och glädjekalkylerande kring ett sådant arrangemang och nu när en konsult som inte anlitats av arrangörerna tittat på kalkylerna och lagt fram en rapport så framgår denna osäkerhet. Jag tycker det var ett bra beslut att lägga ned ansökan.

Däremot så bör nog UEFA ta sig en rejäl funderare på varför kraven på arenor och annat på ett mästerskap ökar exponentiellt med tiden. Med den utveckling vi sett på senare år (Folkhems-Lennart startade även denna utveckling) så är det snart väldigt få länder som kan uppfylla kraven för att få arrangera ett EM. Är det verkligen en utveckling i rätt riktning? Kraven på arenor, sponsorutrymmen, hotell (kapacitet och standard), mediafaciliteter och annat har bara accelererat. Den nya Malmö Arena hade inte klarat kraven för ett EM exempelvis och det är en hyfsat fin arena. Till vilken nytta har UEFA egentligen ökat kraven? Jag tror inte att de som var på EM 2004 tyckte det var ett tråkigare och sämre EM än 2008 (nu tänker jag inte på matchresultaten) trots att kraven på arrangörerna skärpts betydligt mellan de två mästerskapen.

Mr. Platini har gjort en hel del bra under sin första tid och har många gånger sagt sig vilja stoppa kostnadsökningarna inom fotbollen. Då är det dags att sopa i sitt eget bo och sänka UEFA-kraven på mästerskapsarrangörerna. Att sänka kraven på EM-arrangörerna vore ett enkelt sätt för UEFA att göra sitt för att minska kostnadsexplosionen inom fotbollen.

Bragdguld i rätta händer

Helena Jonsson fick bragdguldet i år och av de otaliga sportevenemang jag sett i år så minns jag allra mest (i konkurrens med Sellas sena mål mot Gais) när Helena avgjorde världscupen i säsongens allra sista skytte, ståendes bredvid konkurrenten Kati Wilhelm. Jag vågade knappt titta och sprang som en dåre av glädje genom huset när hon skjutit fullt. Helena uppvisade nerver av stål och en vinnarskalle som bör inspirera alla blåvita gamnackar (som nästan alltid förlorar när det gäller). Utöver totala världscupsegern uppvisade hon nerver av stål i VM och tog ett antal medaljer även där.

Enda konkurrent om bragdguldet var nog Robin Söderling och hade han vunnit slutspelet i helgen hade han givit Helena en match.

Naturligtvis kommer åsiktsmaskinerna (som alla har det gemensamt att de inte kan klä sig varmt) att såga valet och hålla fram Zlatan. För att få bragdguld som en spelare i en lagsport så måste du verkligen göra något exceptionellt. Om Zlatan exempelvis hade avgjort med två Maradona-mål mot Danmark och tagit Sverige till fotbolls-VM så hade han varit aktuell. Zlatans insatser i landslag mot vad han presterat i Barcelona och Inter visar snarast att han är hyfsat medelmåttig i en medelmåttig omgivning, men kan vara lysande när han är omgiven av världsstjärnor. Det diskvalificerar Zlatan från bragdguldet i mina ögon. Det är, och bör vara, svårare att få bragdguldet för en lagidrottare än för en individuell idrottsman.

13.30 på torsdag sitter jag på planet mot Östersund och WC-premiären i skidskytte, det skall bli fantastiskt kul. Äntligen är vintersäsongen igång på allvar, med alpint, längdåkning och skidskytte!

Reclaim the reclaim the streets

Det var väl i somras som Göteborgs butiksägare lobbade fram ett förbud mot gatumusikanter. Detta för att lindra plågan för personalen som tvingas lyssna på romska dragsspelsschlagers dagarna i ända. Detta mottogs med ilskna röster från kultureliten som hävdade musikens frihet, yttrandefrihet och allt vad det kan ha varit. Jag stod mittemellan i kontroversen. Dels hatar jag dragsspelsschlagers samt i synnerhet panflöjtsindianerna. Samtidigt har jag rätt stora problem med att butiksinnehavare kan gå in och fatta ett sådant beslut.

Reclaim the streets-rörelsen är irriterande. För bortom dessa osnytna medelklassungar med våld/hot om våld som arbetsmetod, som bygger upp sin identitet på att ha något och någon att slåss mot, så har dom ju rätt om det offentliga rummet. Värnar vi inte om det, gör vi ytterligare en inskränkning om allas vårt lika värde, vår frihet och allt det där som våra förfäder fick riskera mycket samt slita ont för att uppnå åt oss. Så fort jag öppnar ytterdörren, är allt jag exponeras för till salu. Och du får bara exponera om du köper och säljer. Köp-sälj-slit-släng. Små, små prislappar som vi andas in, hör och ser. Vi kan installera spamfilter på våra datorer, men än så länge går det inte att implementera i verkliga livet.

Nu börjar julhetsen på allvar. Var finns omsorgen av butikspersonalen nu. Jag har en kompis som jobbar i butik, han har haft ångest över EMD´s julskiva sedan september, tre Carolaversioner av O Helga natt, samt givetvis hela skivan Absolute Christmas. Jag kan ändå på något sätt lyckas undvika det mesta av julterrorn, men tänk att jobba i det utan chans att komma undan. I Schweiz har man förbjudit minareter eller vad det nu var man röstade emot. Men i klassen religöst betingat oljud slår vi muslimerna med hästlängder. Om du inte tror mig, gå genom Nordstan den 23:e december.

Var det verkligen så mycket sämre förr?

Vi bröder brukar dunka varandra i ryggen men nu riskerar jag nog att krossas som en kackerlacka under Bruces prosaiska stövelklackar. Jag såg hela Tipsextranostalgin idag och blev glatt överraskad. Huvudnumret var ”bästa matchen under Tipsextras historia” och var Man U – West Bromwich från 1978. Mina förväntningar var att här skulle man se en match i gåfotbollstempo, lera och långbollar. Vad jag fick se var en usel plan men med spelare som hade mycket god bollbehandling, finurliga instick och riktiga praktmål.

Det sägs att fotbollen har gått så enormt mycket framåt eftersom dagens fotbollsspelare är hälsoasketer som tränar exakt den mängd kroppen klarar av och bollbehandlingen är så oändligt fantastisk. Vad jag såg i denna trettio år gamla match var spelare som spelade på en plan i skick med Grimsta i våras men som behärskade detta med kontroll, ett tempo som nästan var i klass med dagens fotboll och en offensivlusta som var fantastisk. Dessutom slapp jag se enminutsavbrott vid inkast, konstant tjat på domaren vid minsta domslut och fullvuxna karlar som ramlar vid minsta beröring. Idag har spelarna mycket bättre skor och utrustning, oändligt mycket bättre underlag året runt, bättre bollar och bättre förutsättningar överlag, ändå är inte dagens fotboll bättre. Det är inte smickrande för fotbollsrörelsen inte.

Inte mycket var bättre förr, men faktiskt ganska mycket. Jag är inte helt säker på att jämförelsen mellan 30 år gammal engelsk fotboll och dagens Premier League föll ut entydigt till PLs fördel i dagens Tipsextramarathon.

Och ja, jag var nykter under hela matchen och jag minns också en massa sketmatcher i gyttja som slutade 0-0 eller 1-0, men underlaget var nästan alltid kass.

Det som var bra förr, var bättre än det som är dåligt idag. Men inte mer-tror jag

I ren självspäkning läste jag Stenberg SoS i morse. Jag var inte ens bakfull, utan hade efter ett nattpass och 2 timmars hemfärd, kommit hem och kunde liksom inte låta bli. Fick läsa precis vad jag förväntade mig. Ändå blev jag förbannad.

Jag är en dålig fotbollsanglofil.
Varför tror ni jag håller på Arsenal?

Men sitter i skrivande stund med en marinblå, stickad spurströja på mig. Dels för att den är snygg samt dels har jag inget emot dem. Gillade alltid Waddle, Hoddle och alla andra som rimmade på joddel samt givetvis Ginola De var stora personliga favoriter. Möjligtvis hade jag hatat spurs om jag kom från norra London, men nu är jag inte det och hade jag det, hoppas jag ändå att det främst varit Blåvitt som gällt.
På söndag är det förresten El Derbi mellan Barcelona och Real. 300 000 svenska trekkers (*) kommer "hata" varandra under 90 minuter för att dom har läst på internet om att det förväntas av dem. Jag kan respektera någon uppväxt i Sverige som håller hårt på Real (inte Barca dock av blåvita anledningar), men jag köper inte det påklistrade hatet. Det får man på riktigt i uppväxten på läktare, genom retsamma klasskamrater/kollegor, taskiga tidningskrönikor samt av Roger Blomqvists matchreferat om Malmö FF. Som blåvit i andra städer får du inte samma oresonliga inställning till Öis som jag har. Öis byts ut mot Elfsborg, Djurgården eller Malmö FF beroende på var du bor. Hatet uppstår liksom inte ur tomma intet för att man gillar Leo Messi. El Derbi är mer än ett söndagsnöje eller youtubeförströelse. Att påstå att man är en av dem, är att visa dålig respekt. Det är att späda ut en fantastisk händelse med simpelt piss. Se det gärna, men var åskådare. Av respekt för de miljontals, främst spanjorer som lever med det på riktigt.


Nej, jag är ingen god fotbollsanglofil. Jag hatar inte och har aldrig hatat Tipsextra. Men jag stör mig på nostalgin i allmänhet. Minns ni inte hur dåliga matcherna brukade vara? Allt jävla trav? Visst, jag om någon kan se bekväma fördelar med att slumra in till Oldsbergs livereferat från Goodison Parc 1985, strax innan och strax efter travet. Sköna tupplurar skall icke förringas. Men jag har som sagt sjukt svårt för när Stenberg och hans skara av vita, medelålders gubbjävlar som spenderar dagarna med att kasta skit på supportrar (senast idag Stenberg...), nostar över den gamla tidens division one. Det våld, hat, rasism, homofobi etc som finns idag, var värre på tipsextras tid samt finns idag kvar i Sverige tack vare den tiden division one. Världen går framåt tack och lov. Svarta spelare blir idag inte ut-ughade av egna klacken, läktarna brinner inte och folk blir inte ihjälklämda mot kallt stål. Det finns många goda anledningar till att den tidens division one inte finns kvar.

Visst skall vi minnas det goda och gamla. Men så länge vi förtränger allt det dåliga av inrökt lättja samt i synnerhet om man är vit medelålders sportjournalistgubbe. Ja då är det ett hyckleri utan dess like. Då kan vi tammefan lika gärna återinföra Von Rosens pokal.

Det är möjligt att även jag zappar över till morgondagen jubileum men inte fan slår det Arsenal-Chelsea på söndag. Med 2-2 och kvarten kvar på en matta som mer liknar en golfgreen i Florida, kommer Fabregas sätta upp ett smörpass till Arshavin som kommer rättvänd med fart mot Chelseas mittbackar. Då skall jag tänka positivt och påminna mig själv om att det i stället för Arshavin, kunde varit Faxe Jensen.

(*) Siwert Band jämförde svenska fans till utländska storlag, med Startrek-fanatiker. Man köper produkterna och läser böckerna. Sedan samlar man familjen vart tredje år och åker på ett konvent där man möter likasinnade.

Våldsnostalgi.

Det vankas jublileum.

Svensk huliganism fyller 40 år och detta kommer firas med pompa och ståt på SVT. LG Björklund, Oldsberg och gänget kommer sitta en hel lördagseftermiddag och soffmysa över planinvasioner, fylla och horder av poliser på ett familjens lördagsnöje.

Som blåvit sitter vissa saker i ryggmärgen. Torbjörn Nilsson brukar vara svaret på allt nästan oavsett fråga förutom när det är Bebben som gäller. Men vi älskar också att ironisera över vad som är bra för svensk fotboll. Siwert bevisade en gång i tiden (2006?) att "bra för svensk fotboll" i själva verket är det samma som egenintresse beroende på vilken aktör inom svensk fotboll som uttalar sig. Jag håller med om det. Så vilka aktörer inom svensk fotboll mådde bra av att Tipsextra började sändas på lördagar?

Jag kan bara komma på två. Speldjävulen och Huliganen. Huliganen fanns innan också, men han var huligan på ett mer privat sätt innan. Nu plötsligt fick han ett helt nytt forum att slå folk på käften på. Med ett tioårigt eftersläpande har man sedan dess apat efter vad man sett på TV (samt nu även på internet). Nu fyller dom 40 år även om det bara är de första 20 första åren vi skall nosta över. 20 år av vikande allsvenska publiksiffror, pisstråkiga matcher på pissusla planer, olidliga travsändningar, tjongfotboll av Noby Stilestyper, vilket vi försökte anamma i Sverige samt invasioner av långhårta fyllskallar som invaderar planen för att slå andra långhårta fyllskallar på käften.

Ja må dom leva.

Sur realism.

Han väckte mig i ett kallt rum i Halland.

– God morgon. Idag är den första dagen i resten av ditt liv.

Jag smädade hans mor och tryckte på snooze. Efter nio minuter var han tillbaka.

-Så länge du har hälsan i behåll, kommer allting ordna sig

Jag svarade att jag i så fall hoppas att jag har cancer så att skiten är över snart. Han stod kvar med ett soligt leende, som tvingade mig att täppa till den med en hård, välriktad och svettig hälspark. Jag ställde om klockan till en 45-minutare. Vissa förstår fan inte en pik.

Efter 44 minuter, var jag fortfarande förbannad och hann skrika håll käft innan han hunnit ta till orda. Det skulle jag inte ha gjort.

- Om alla var som du, skulle världen aldrig gå framåt.

Det skulle han inte ha sagt. Jag tog en telefonlur och knäckte hans näsa. Redan dubbelvikt gav han mig läge för ett bekvämt knä i tinningen. Jag gick ut i köket och hämtade ett rivjärn och gav hans ollon en omgång med den för muskotnöt avsedda, hårda kortsidan. Jag tog de trådlösa hörlurarna och silvertejpade fast dom på öronen och vred upp Rivstart på maxvolym, innan jag till slut kvävde honom med överkokt fullkornspasta.

Sedan tryckte jag på snooze.

Jag hade dödat min inre optimist. Till mitt försvar kan jag tillägga att fittan förtjänade det.

Back and bitter

Funderade lite på varför jag slutat blogga här. En orsak kan vara drivkraften till att jag började från början. 2005, allmän misär, Ijeh, Djurgården och allt det där. Likt många män, när jag någon form av målsättning att stänga ytterdörren och be omvärlden dra åt helvete. De flesta skaffar familj, andra börjar blogga och Siwert.... gjorde både ock.

Men det är svårare att be media dra åt helvete när dom gullar med oss.
Det är svårare att be Blåvitt dra åt helvete när dom gullar med mig.
Det är svårare att dra baraben att dra åt helvete när dom är bättre än någonsin
Det är svårare att förbanna en framtid som ser ljus ut. Men saker förändras.

Blåvitt har kommit tvåa tre gånger i år varav två gånger på 6 dagar efter AIK.
Jag har blivit singel och pendlar mellan förhoppning och förtvivlan över att jag kommer dö ensam.
Blåvitt kommer under kommande året sälja sitt hjärta, sin hjärna och sin ryggrad. Dessutom lär väl Hysén och Ragnar inte stanna heller
Tomas Ledin ger sig ut på en nationell vinterturné.
Idol, dansbandskampen och Let´s dance kommer följas av ett halvår med melodifestivaler.
En AIK-Öisare leder landslaget till Hjörne-sfärens erotiska förtjusning.
Dulee Johnson har ollat pokalen.
Jag är bokstavligen hemlös.
Det är i princip redan jul.

Så när jag spenderat en vaken natt och en yrvaken förmiddag till att formulera ut hur jag mördat mitt optimistiska inre, insåg jag kanske att det var dags att återvända hit igen på riktigt.

Jag är upp till absurda nivåer bitter.

Jag är tillbaka.